Dagens Fakta

Att Kinamat i kina bara kallas mat och “swedish meatballs” i Sverige bar kallas köttbullar är väl ingen nyhet. Men vad kallas det som på engelska heter “french kiss” på franska?

Det som på vardaglig engelska kallas “french kiss”, härrör nödvändigtvis inte från Frankrike. I Frankrike kallas det “Baiser amoureux” (lovers kiss) eller “Baiser avec la langue” (kyss med tungan), även om det i gångna tider var känt som “Baiser Florentin” (florentinsk kyss). På fransk slang kallas en “french kiss” för en “patin” (skridsko) eller en “galoche”. Att göra en fransk kyss kallas för “rouler un patin” (roll a skate (as in ice skating shoe)) eller “rouler une pelle” (roll a shovel).

Ett annan, äldre namn för “franska kyssar” är cataglottis, från kata (ned), glottis (halsen). Utanför den engeslkspråkiga världen finns det också en hel del uttryck för detta sätt att kyssas.I Argentina används verbet “transar”. “Tjapar”, “hörnet” (att äta) och “agarrar” (att greppa) används också.

I Australien och Nya Zeeland är det mest känt som “pashing” eller “lashing”. Denna term tros ha sitt ursprung från ordet “passion”, för att kyssa passionerat, är att PASH. Tonåringar idag har vant sig vid uttrycket “hook up” för en fransk kyss som kommer från “hooking up”.

I Österrike är en fransk kyss oftare associerad till oralsex i form av fellatio.

I Flandern, Belgien, kallas en franks kyss tongzoen eller tongkus (bokstavligen tungkyssa).

I Bosnien kallas det “žvaka” (bokstavligt “bubbelgum”).

I Bolivia kallas det Chapa eller Chapando.

I Brasilien är det allmänt kallas “Beijo de língua” (tungkyssa).

I Tjeckien översätts det till “Francouzský polibek”.

I Chile kallas det “beso Frances” (bokstavligen “Fransk kyss”. Vissa människor kallar det ibland “beso con lengua” (bokstavligen “kysste med tungan”). Att kyssa franskt kallas också “comer” (äta), till exempel om någon frågar någon om han tungkysst en annan person blir det Te la / lo comiste? (Har du ätit honom / henne?).

I Colombia kallar en del det “rumbear”, även om det finns flera andra namn i olika regioner.

I Costa Rica kallas det “apretar” (klämma).

I Kina kallas det shiwen (湿 吻, bokstavligen “blöt kyss”).

I Kroatien kallas den här typen av kyssar “francuski poljubac” på slang det också kallas “žvaljenje” eller “brijanje”.

I Danmark kallas “Tungekys” (bokstavligt “tungkyss”). Den slangord skulle vara “snave”, motsvarande den svenska termen “hångla”.

I Egypten kallas det “فرنشاية”.

I Finland kallas detta “kielisuudelma” (bokstavligt “tungkyss”), ofta förkortat “kielari” i vardagligt bruk.

I Tyskland, Österrike och tysktalande delarna av Schweiz, kallas det “Zungenkuss” (tungkyssa).

I Grekland kallas det “Glosofilo” (tungkyss).

I Ungern kallas det “nyelves csók” (kyss med tungan).

På Island kallas det “tungukoss” (tungkyss). Det är också informellt känt som “Fara í sleik” (bokstavligen “gå in och slicka”).

I Iran och Afghanistan är det känt som “Boose Asheghane”, “بوسه عاشقانه” eller “بوسه فرانسوی”.

I Irland är det mest känt som “meeting”. Det är också känt som “scoring”, “shifting”, “pulling”, “going away with”, “getting with”, “doing [name]”. Till exempel ‘We’re not going out, i’m just doing her’ (but does not necessarily imply having sex).

På italienska kallas det “baciarsi Alla francese” (”franska kyssar”) eller “limonare” (ordagrant “att citrona”) eller “pomiciare” i vardagligt språk. OBS. verbet “limonare” används uteslutande i norra Italien och har ingenting att göra med citroner.

I Litauen kallas det “Prancūziškas bučinys” (bokstavligen “Fransk kyss”), eller det informella - “Šlapias bučinys” (bokstavligen blöt kyss).

I klassisk latin, är ordet för denna typ av kyss suavium.

I Malaysia kallas det “cemolot” som är en förkortning av de två malaysiska orden “cium” (kyss) & “mulut” (munnen).

På Malta kallas det “Tintreda” (bokstavligen suger) eller” Titbewwes “(trycker en mun mot en annan).

På Mauritius kallar den engelska befolkningen det för “grabbing”.

I Nederländerna  kallas det “tongzoen” (tungkyss).

I Newfoundland och Labrador kallas det “whomping”.

I Nigeria kallas det “Frenching” eller “tonguing”.

I Norge kallas “tungekyss” (tungkyss) och “Kline” som är likvärdig med den svenska termen “hångla”.

I Panama är det som kallas det “arropar” (bokstavligen “linda in” [som om med lakan]).

I Peru kallas det “agarrar” eller “tjapar” (ordagrant “fånga”), “pescar” (för fisk).

På Filippinerna kallas det “laplapan” eller “besong Pranses” (fransk kyss). Det kan också kallas “Chula” eller “Tulip” som är en kortform för “läppar mot läppar” på Visayan språk.

I Polen kallas “z języczkiem” (bokstavligen “med tungan”) eller “po francusku” (ordagrant “på ett fransk sätt”).

I Portugal kallas det”Linguado” (bokstavligt “enda fisk”, även om dess ursprung är ordet “Lingua”, som betyder “tunga”).

I Puerto Rico kallas det “grajeo” eller “Beso de lengua”.

I Quebec franska, är det känt som “frencher” (uttalas “French-ay”).

I Rumänien kallas det “sărut franţuzesc” (”Fransk kyss”).

I Ryssland kallas det “Φранцузский поцелуй” (bokstavligen “Fransk kyss”) eller “Засос” (”ett sug”).

I Skottland kallas det “Nipping”, “Getting”, “Snogging”, “Winching”, “Biting Their Face Off” eller “Pulling”.

I Serbien heter det “lupati žvaku”.

I Singapore kallsa det “La Ji”.

I Slovakien kallas det “francúzsky bozk” (fransk kyss).

I Sydafrika kallas det “vry”, “Tong i die long” (tunga i lungan) eller “scoring”.

I södra Indien används  termen “english kiss”. Eftersom gamla sydindiska filmer inte visade några djupa kyssar, fick människor bara möjlighet att se dem i brittiska filmer.

I Slovenien kallar ungdomar det ofta för “zalizati” (slicka någon), och även “žvaljenje”.

I Spanien är det känt som: “morrear”, ordagrant “sätta munkavle” eller “Besar con lengua” (tungkyssa). På vissa ställen i landet är det också känt som “transar” (att acceptera något / någon) eller “apretar” (för att dra åt).

På Sri Lanka kallas det “Thola maranawa”.

I Turkiet är fenomenet känt som ett “Fransız Öpücüğü”, vilket betyder en fransk kyss.

I Storbritannien kallas det ofta “”snogging”, “Pulling” “getting into” or “getting off with”.

I Vietnam är det känt som “Nụ hôn kiểu Pháp” (fransk kyss), “hôn sâu” (djup kyss) eller “nút lưỡi” (tungsugning).

I Venezuela är det känt som “zampar” eller “meter”.

I Jordanien heter det “فقعها شفة” eller “جعلك شفافها”.

Andra bloggar om: Fakta, kyssar, Argentina, Australia, New Zealand, Österrike, Belgien, Bosnien, Bolivia, Brasilien, Tjeckien, Chile, Colombia, Costa Rica, Kina, Kroatien, Danmark, England, Egypten, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Ungern, Island, Iran, Irland, Italien, Litauen, Latin, Malaysia, Malta, Nederländerna, Nigeria, Norge, Panama, Peru, Filippinerna, Polen, Portugal, Puerto Rico, Rumänien, Ryssland, Skottland, Serbien, Singapore, Slovakien, Sydafrika, Indien, Slovenien, Spanien, Sri Lanka, Turkiet, Vietnam, Jordanien, Venezuela

Det finns inga säkra uppgifter om var och när man upptäckte kaffet, men sannolikt var det i Etiopien eller Arabiska halvön. Det var bland araberna som drycken först fick större spridning, även om den i början också bland dem blev föremål för lokala förbud.

Av araberna lärde turkarna känna kaffet, och det brukar antas att det var islams alkoholförbud som befordrade dess bruk bland muslimerna. Från turkarna övertog européerna kaffedrickandet, först via handelsvägarna – Venedig var vid mitten av 1600-talet den första stad i Västerlandet där man vet att det dracks kaffe –, men snart nåddes även Frankrike och England av nyheten. I Frankrike blev kaffet tidigt så populärt att vinkonsumtionen temporärt avtog. Till Centraleuropa kom kaffet något senare, och man brukar tillägga turkarnas misslyckade belägring av Wien 1683 en roll i sammanhanget – den efterlämnade turkiska trossens kaffeförråd föll i wienarnas händer, en viss Franz Georg Kolschitzky fick ta hand om det och öppnade stadens första kaffehus.

Till Sverige importerades små mängder kaffe som apoteksvara från 1680-talet, men avgörande betydelse för kaffebruket fick Karl XII:s vistelse i Turkiet, där han och hovet fick sådan smak för kaffe att kungen vid återfärden till Sverige medförde en turkisk kaffekokare. Från hovkretsarna spreds bruket främst till adelskretsar och till borgerskapet i de större städerna – Stockholm fick sina första kaffehus på 1710-talet –, och från 1717 figurerar kaffet regelbundet i tullräkenskaperna i snabbt ökande kvantiteter. Detta oroade tidens merkantilistiska politiker, och en rad förbud mot kaffedrickande utfärdades.

Under 1700-talet var dock kaffet inte någon allmän svensk folkdryck; det var först mot mitten av 1800-talet som kaffet nådde landsbygdsbefolkningen även i mera perifera landsändar. Kaffet var i början ofta en måltidsdryck (så används det delvis än i dag i en del länder, t.ex. i USA), men den särskilda kaffebjudningen blev snart en visitform, en ny umgängessed för högreståndskretsar. Kaffet kom vidare att spela en viktig roll när det gällde att minska svenskarnas i början av 1800-talet våldsamma alkoholkonsumtion. Medan under 1700-talet det främst var män som drack kaffe och besökte kaffehus, blev “kafferepet” under 1800-talets lopp en typiskt kvinnlig umgängesform.

Andra bloggar om: Fakta, kaffe, dryck, Karl XII, Turkiet, Europa, Sverige